dag 01 - om mig

börjar på direkten!

Är väl egentligen inte mer intressant än någon annan egentligen. Är bosatt i Örebro, adolfsberg, åker buss till skolan och åker buss hem sen. Nä kanske inte riktigt så.
Kan väl börja med att berätta att jag egentligen inte är en "Molin", mitt riktiga jag är Jennifer Nicole Lundgren, men eftersom att mor min valde att gifta sig (inte med min pappa) så bytte hon ju efternamn. Likaså jag och min bror. Funderar på att byta tillbaka när jag är 18, vet inte varför, men det känns bra på något sätt, hela min älskade släkt heter ju trots allt lundgren och jag är en typiskt lundgrenare.
Jag växte upp med min mamma och min bror mest, på helgerna hos pappa eftersom att dom var skilda. Det blev dom färre och färre helger och tillslut inga alls. Först i början var det inte så jobbigt, men tillslut när jag blev äldre insåg jag varför det hade blivit så och det är privat.
I skolan hade jag det bra och jag trivdes, tills jag började högstadiet då allt blev mer problematiskt och jag insåg att jag verkligen inte passade in där jag hade hamnat. Kan helt klart säga att dagen jag lämnade 9an var den bästa dagen i mitt liv. Jag har mina anledningar till att tycka så och om någon nu tar jätte illa vid sig så får den väl göra det, men jag hatade min skola och allt den innebar.
Det ända bra med mitt år i 9onde klass var att jag träffade den bästa killen i världen, vilket inte äns hade med skolan att göra så.

Såhär dags i mitt liv har jag gått halva 1an på Virginska skolan på frisörutbildningen. Jag träffar dagligen helt underbara människor och jag STORtrivs! Efter mina 3 år här vill jag vara lärling på någon salong tills jag kan ta mitt gesellprov och sedan starta eget, något unikt, som en frisersalong blandat med piercing- och tattueringsstudio. Men det är längt kvar men det är nog min dröm.
Utanför skolan då? Ja så gör det det gamla vanliga. Strosar runt med mina vänner och träffar pojken min. Tycker om att springa av mig på säga? Jag älskar mat. Skulle aldrig klara mig utan feta köttbitar och sena kvällar med chokladen som tröst. Haha!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0